Ett Hjärta kan gå i tu...

...ett hjärta kan gå i tusen bitar.

Vart tog dessa år vägen, för mig känns det som ett enda mörker. Jag försöker hitta det positiva men jag hade inte tid för det, det var så mycket som styrde mig under en lång tid. Jag tappade mig själv totalt, min fokus på livet och på barnen, existerade inte...själv var jag som i en dvala, en ofrivillig sådan. Det kändes som om jag hade längsta mardrömmen och jag kunde inte ta mig ur och vakna upp, det var bara mörkt och jag fann ingen utväg. Ingen var där och sträckte ut en hand, allt famlande hit och dit, bröt ner mig bit för bit, år för år bara försvann...Jag minns inte ens mina barns uppväxt.