...ett hjärta kan gå i tusen bitar.

Vart tog dessa år vägen, för mig känns det som ett enda mörker. Jag försöker hitta det positiva men jag hade inte tid för det, det var så mycket som styrde mig under en lång tid. Jag tappade mig själv totalt, min fokus på livet och på barnen, existerade inte...själv var jag som i en dvala, en ofrivillig sådan. Det kändes som om jag hade längsta mardrömmen och jag kunde inte ta mig ur och vakna upp, det var bara mörkt och jag fann ingen utväg. Ingen var där och sträckte ut en hand, allt famlande hit och dit, bröt ner mig bit för bit, år för år bara försvann...Jag minns inte ens mina barns uppväxt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Kapitel 1   Det har gått många år nu, ibland kan man tycka att det gått FÖR många, beroende på vilket sammanhang…och hur situationen har sett ut, genom åren… Den kan tolkas på många sätt och se ut på många olika sätt beroende...